Öster om Eden


Ett klassiskt klavertramp sätter tonen

För några år sedan yttrade dåvarande näringsminister Björn Rosengren de numer klassiska orden – ”Norge är den sista Sovjetstaten”. Det är genant ur flera synvinklar.

Dels för att Rosengren satt i en regering, som inte riktigt kastat av sig sin gamla kappa med hammaren och skäran, har ”internationalen” som ledmotiv, och som inte heller gjort upp med sina gamla relationer med gamla Östblocket. men nog om det. De där orden har han fått äta upp, med råge.

Men inte nog med det. Hans uttalande lever vidare, ungefär som virala medier har uttalandet fått eget liv, och fortsätter att vara aktuellt. Skillnaden är att det inte är Norge som är måltavlan för skämtet längre. Bumerangeffekten, skulle man kunna kalla det. Uttalandet har likt det urgamla kastvapnet återvänt till ägaren, som intet ont anande får det i bakhuvudet. Det hade kunnat vara rolig slapstick, men blir det tyvärr inte. Skrattet sätter sig lite i halsen.

Statstelevision – på marknadens villkor

Nu i dagarna meddelade regeringen att man tänker införa en ny myndighet, Radio och tv-myndigheten, för att ”fräscha upp” i mediebruset.

Eller, fräsch upp var nog att ta i. Kortfattat handlar det om att SVT, SR och Utbildningsradion inte får göra några nyproduktioner utan att dessa först granskas av den nya myndigheten. En god tanke, kan tyckas; det är rätt mycket skräp som kunde ha stoppats redan på idé-stadiet.

Men det är inte kvaliteten på programmen som myndigheten ska titta på, och för den del inte bara myndigheten. Man ska nämligen avgöra huruvida public-servicekanalernas nya idéer kan inverka menligt på de fria reklamkanalerna.

Med andra ord, SVT får en ny idé till ett lördagsunderållningsprogram, som de vill sända på bästa sändningstid. Detta program ska då redovisas för myndigheten, som i sin tur skickar det hela på remiss till – TV4, Kanal 5, TV 3 med flera. Då ingen av de sistnämnda lyder under myndigheten, får de fritt fram att slänga fram en liknande idé själva. SVT kan inte göra något, eftersom kanalen som snor idén är remissinstans för myndigheten, och även om det skulle godkännas, kommer beslutsgången vara alldeles för långsam.

Kulturministern Lena Adelsohn Liljeroth (M) förklarar det hela så här: – Det är viktigt att hitta en balans mellan bolagens utvecklingsbehov och skyddet för övriga aktörer på mediemarknaden.

Det är ett i högsta grad anmärkningsvärt uttalande. Istället för att låta de privata bolagen utvecklas och producera vad folk vill betala för, så vill hon curla dem. Ge dem förhandsinformation om vad det statliga bolaget gör, och alltså både direkt och indirekt, snedvinkla marknaden.

Som vi alla vet, produceras det så mycket dynga i de kommersiella kanalerna, att man skulle kunna göra Sahara fruktbar igen. Och inte många av dem verkar anstränga sig särskilt mycket för att verka för ”en balans mellan bolagens utvecklingsbehov och skyddet för övriga aktörer på mediemarknaden.”.

Man kan knappast säga att ”Paradise Hotel” är ett försök att balansera ”På spåret”. Men finns det tittare, finns det reklamplats. Således verkar inte Kanal 5 ha några problem. Även TV 4 har jobbat sig upp, med egna storproduktioner, men även på sedvanligt vis och enligt gällande praxis, förhandlat om eller köpt produktioner från SVT som SVT inte har haft råd eller intresse att längre producera.

Frågan vi måste ställa oss är alltså följande: Varför ska privata bolag åtnjuta statlig subventionering? Hur många aktier i TV 4 har kulturministern? Och hur godtyckligt kan beslut tas inom myndighetens fyra väggar? Kan det bli så att samhällsprogram som granskar staten/regering/riksdagen, stoppas för att de anses vara jobbiga? Hur tillsätts myndighetens verkställande personer? Hur var det nu med den ”fria televisionen”? Och den ”Sista Sovjetstaten”?

Omdaning på Gärdet?

Jag kommer att följa upp det här inlägget med en fundering om hur SVT fungerar idag. Och hur man måste börja tänka om. Det förutsätter naturligtvis att regeringen håller sina profitklaffsiga fingrar borta från syltburken, och att VD Eva Hamilton faktiskt får en lektion i vad som är public service. Men mer om detta i nästa inlägg….

 

 

Annonser
Publicerat i Kultur, Politik | Lämna en kommentar

Brott och straff


Tänk dig följande scenario:

En våldtäktsman, mitt upp i sin gärning, upptäcker plötsligt en blottare, bakom en buske lite längre bort.

Våldtäktsmannen blir mycket upprörd, och polisanmäler blottaren.

I den följande rättegången får våldtäktsmannen rätt, och blottaren döms. Inte bara för blottandet, utan även för att ha stört våldtäktsmannen i dennes utövning.

Blottaren döms till höga böter och skyddstillsyn, medan våldtäktsmannen uppmanas att begå fler våldtäkter bland buskar och snår, så att man kan hitta och gripa fler blottare.

Låter det märkligt?

Jo, men precis så här resonerar man när det gäller fildelning via internet.

Fildelning som fenomen har funnits ända sedan de första kassettbanden kom, och folk började kopiera ner sin musik från vinylskivorna. redan då skrek musikindustrin i högan sky att ”Nu är minsann musiken död! Ingen kommer någonsin mer att köpa musik!”

Det har gått nästan 4 decennier sedan dess, och det finns inga som helst fakta som gav domedagsprofeterna rätt. Inte ens efter 40 år, och med ökad teknik för kopiering, har industrin gått med förlust. Tvärtom.

År efter år, visar samtliga rapporter att musik och filmindustrin ständigt gör större och större vinster. Det finns dessutom flertalet rapporter och undersökningar som styrker, att det är tack vare nedladdning och fildelning, som kurvan ständigt pekar uppåt.

Men, alla dessa fakta till trots, envisas industrin att hävda att kopiering drabbar dem. en ren lögn således.

Åter till våldtäktsallegorin.

Främst musikbranschens företrädare, hävdar att den som laddar ner musik stjäl från artisten, och därför måste betraktas som en fruktansvärd brottsling. ja, helst ska vi låsas in på Guantanamo hela bunten.

Men, vilka är det som faktiskt i realiteten stjäl från artisterna? Jo, det finns det också svart på vitt, att det är skivbolagsdirektörerna.

När skivbolagscheferna, med stöd av slamkrypare på Antipiratbyrån i Sverige, säger sig värna om artisterna så ljuger de så tungorna svartnar. Det är uppenbart, de försöker inte ens låtsas om något annat.

Om en skiva kostar 150 kronor i butik, får artisten vara glad om den får ens en hel krona av beloppet. direktören på Sony, eller Warner däremot, kan säkert sno åt sig minst 50 kronor per såld skiva. Resten får butiken, och distrubitionskedjan dela på.

Men trots alla dessa självklara, väl underbyggda och redovisade fakta, fortsätter många att tro på myten/lögnen att skivbolagen är mänskliga välgörare och filantroper, och att fildelarna är ondskefulla monster, med mord i blick.

Fildelningen har ökat, försäljningen har ökat, biljettförsäljning till live-uppträdanden har ökat…. Det finns således en klar korrelans mellan nedladdning och ett uppsving för nöjesindustrin.

Man försöker alltså få oss att tro, trots att all fakta pekar i motsatt riktning (bolagen har nämligen inte själva kunnat lägga fram någon egen rapport som stöder deras egna teser), att nöjesindustrin är död.

Någon annan slutsats kan man inte dra av deras argumentation. 40 år. Så lång tid har nöjesindustrin gröpts ur av olaglig kopiering. Fildelning via nätet har hållit på i ca. 15 år. Enligt deras egna resonemang, dog musikindistrin någon gång 1987. Ingen kan ha haft rpd att producera varken film eller musik efter det.

Henrik Pontén - ägde aldrig en Walkman?

Så gott folk, lyssna till Antipiratbyrån! Musiken är död! Filmen är död! Det är fildelningens fel! Att storfilmer som Harry Potter fortfarande produceras, är enbart tack vare att en godhjärtad fattig producent i Hollywood har blivit tvungen att sälja sina möbler på E-bay. Justin Bieber kan åka på turné enbart för att hans föräldrar och producenterna skramlat tihop pengarna i tunnelbanan.

Det är DITT fel, medborgare, som inte gör uppror! Hjälp de fattiga i Kalifornien! De behöver din hjälp! Anmäl din grannes son, för att han laddat hem den där c-komedin, som inte ens gick att hyra ut i videobutiken. Gör något!

Vi måste välja våra brottslingar. Hellre en rejäl väldtaktsman, en några ljusskygga onanister i förorterna.

Nöjesindustrin är död! Leve den!

Norsk studie

Holländsk rapport, som visar att det är fildelarna som KÖPER mest lagligt…

Publicerat i Kultur, Politik | Lämna en kommentar

Alla dessa listor…


Runt om på nätet och även i ”gammelmedia”, publiceras listor av alla de slag. Då jag vill passa in i flödet av information, rättar jag mig i ledet och bidrar med några listor.

 

Saker jag gjort….eller inte….

  • (x) Ätit frukost före lunch.
  • (x) Ätit lunch.
  • (x) Köpt en produkt som det gjorts reklam för.
  • (x) Empiriskt bevisat att Bollnäs faktiskt finns.
  • (x) Åkt buss.
  • (x) Åkt tåg.
  • (x) Åkt vilse.
  • (x) Kommit hem igen.
  • (x) Åkt rulltrappa (upp).
  • (x) Åkt rulltrappa (ned).
  • (x) Läst en bok (bra)
  • (x) Läst en bok (Liza Marklund)
  • (x) Kokat pasta.
  • (x) Firat min födelsedag.
  • (x) Ägt en tröja.
  • (x) Dammsugit.
  • (x) Tappat nycklarna.
  • (x) Tappat tålamodet.
  • (x) Tappat konceptet.
  • (x) Skrivit ett brev.
  • (  ) Varit i Sundsvall.

 

HISSAR

  • Hissen på Åhléns City. (Rymlig)
  • Hissen på NK. (Trevliga speglar)
  • Åkbandet på T-Centralen från blå linje. (Inte en hiss, men praktiskt om man vill hinna färdigt med korsordet)

OGILLAR

  • Folk.
  • Folk.
  • Folk.
  • Folk.
  • Pölsa.

 

5 SNABBA

  • Gepard.
  • Tävlingscyklister.
  • Pengar.
  • Makaroner.
  • Nescafé.

 

Att se på tv:

  • League of gentlemen (Brittisk humor när den är som märkligast)
  • Arrested developement (Amerikansk komediserie som tyvärr inte nådde Sverige.
  • Family Guy (För att det är så tecknad humor ska vara)
  • American Dad (Bara ett snäpp från att vara lika rolig som Family Guy)
  • Glee (För att det är sång, dans, humor och drama. Och Sue Sylvester.)

Så. Det får räcka med listningar i dag. Jag är nämligen förkyld och får inte slita ut mig…




Publicerat i Blogotomi, Mogging, Självbekännelser | Lämna en kommentar

Mikrobloggning – ”Mogging”


Satansverser

Rosor är röda – violer är blå.                                                                                                       Men, vad i helvete rimmar Beelzebub på?

 

 

 

 

 

 

 

 

Nu startar jag ett nytt kapitel i min blogghistoria – Mogging.

Det blir ett tankeprojekt där jag lägger upp tankar som inte är tillräckligt långa eller ingående för att kvalificera som riktiga inlägg.

Små tankar jag har, lite poesi, som i exemplet ovan, och annat nys som jag får för mig att hela mänskligheten måste få ta del av.

Håll till godo.


Publicerat i Mogging, Uncategorized | Lämna en kommentar

En upprörd bekant…


Efter senaste veckans skriverier och jakten på Julian Assange, är det många som har höjt sina röster mot storebrorssamhället.

En av dem är Magnus G Bergström, företrädare för Piratpartiet i Österåker.

Magnus, liksom jag, är av uppfattningen att är det någon som ska övervakas så är det regeringarna och INTE folket.

Det är regeringarna som har de blodiga händerna, som bär ansvaret för skiten i världen.

men det försöker man dölja genom att istället öka trycket på oss medborgare.

Men nu har locket blåst av, och det är en unken doft som sprider sig över jorden.

Men som sagt, vi är inte ensamma. Det är dags att göra revolution i modern tid!

Tills dess kan ni läsa denna känslostormande text av min gode vän Magnus G. Bergström

Publicerat i Politik | 2 kommentarer

Regler är till för att följas! Del 1.


Regler, lagar, förordningar, förbud, påbud och paragrafer. Var hade vi varit utan dem? Vilsna i tid och rum får man anta.

Sverige måste vara ett av världens mest laglydiga folk. Inte för att vi kanske är bättre uppfostrade än andra, utan för att vi har fler lagar än de flesta. Man hinner helt enkelt inte bryta mot alla regler, ens om man försöker.

När man hittar skelett i Afrika, som skulle kunna vara hela människans urmoder, tror jag att vi i Sverige skulle kunna hitta alla byråkraters urfader. Gömd i någon mosse, detta naturens arkivskåp.

Hur hade då denne man agerat genom historien? Denne reslige man i en trenchcoat av mammuthud.

Scenario – grotta (interiör) Kväll En grupp män och kvinnor sitter runt elden.

Plötsligt slås  ron i sprillror: Hur var det här då? Har ni ansökt om tillstånd för det här mötet? Och hur många är ni här inne? Den här grottan får endast inrymma 18 perso- Vem har klottrat på väggen?! Är det du? Vad är det här? Vi klottrar inte djur och- Är det där en PENIS på den där jägaren? Och vem är det som har ansvaret för att det är eld här inne??? Ingen rökning i lokalen!!! Ta ut den genast!!! Sen har någon uppfunnit ett hjul… Jag vill inte vara den som är den, men det står felparkerat precis utanför grottöppningen, som förövrigt är den enda nödutgången här. Ja, det är rätt. Gå ut och flytta på det. Och ni andra – släck elden, och gör rent väggarna. Det ser fruktansvärt ut här inne. Vad ska folk tro som hittar det här om        20 000 år?? Och så var det antalet… Ni kan väl gå ut och jaga eller nåt. Men kom ihåg – bara en mammut per vecka! Det är kvoten. Vad är det där??? Nej, inte stenen. Bakom ryggen! Är det- Det ÄR en sabeltandad tiger! Vet du hur många såna det finns kvar? Precis! Ingen! Tack vara dig! Skärpning! Jag kommer tillbaka om en vecka, och då är det bäst att ni har ordnat det här, annars får ni folkvandra!!

Ja, vi vet alla hur det gick. Folk tog sina eldar och hjul och folkvandrade.

Och så befolkades världen. Fler byar, stammar, grupper….och framförallt – byråkrater. Fortsättning följer…

Publicerat i Kultur, Politik | 1 kommentar

Mitt herrskap – starta motorerna!


Ända sedan jag åkte till Cypern för min utlandsvistelse i 4 år, har jag varit borta från teaterscenen.

Fram tills i år. Jag fick en nytändning i och med att jag fick en större roll i en amatörteateruppsättning i Åkersberga. Det blev en fantastisk come-back.

Suspekt när det begav sig - 1999

Suspekt när det begav sig - 1999

Åren innan jag reste, var jag väldigt aktiv i gruppen SuspektEnsemblen, som jag startade upp och drev tillsammans med goda vänner under åren 1996-2001. ett par uppsättningar om åren. Ett oändligt sketcher och sånger producerades av gruppen själv.

Men så blev det Cypern. Ingen grupp att spåna idéer med. Ingen att skriva för. Den kreativa motorn ställdes in i garaget och ställdes av i registret.

Men ibland var jag tvungen att köra den på tomgång, bara för att den inte skulle stå och bli sur, eller rosta igen. Jag kläckte små idéer, drog lösryckta repliker för mig själv, till något som skulle kunna bli en ny komedi. Men det blev aldrig så mycket mer.

Motorn gick, men nu saknades både väg och passagerare.

Vändningen kom redan förra hösten. Åkersbergarevyn hade fått tag i manuset till min fars ”Släpp dåren” (1 2) , som jag och Mattias Österman skrev för Suspekt 1997. Istället för revy, skulle de nu spela en hel pjäs.

Att se sitt verk, uppförd av någon annan, gav en otrolig kick. Var det kanske värt att börja skriva igen? Kunde det vara så att det man skrev höll, även utanför kretsen av närmast sörjande?

De små tankarna som grott under åren på Cypern, bubblade upp till ytan.

Sedan rollen i ”Tomten är far till alla barnen”. Att få stå där på scen, att se hur föreställningen växte fram, känna hur inspiration och infall flödade fram igen… Det var som att ta ut veteranbilen på motorvägen. Dammet blåste av, ratten kändes bekväm, motorn gick igång direkt på de högsta växlarna…

Jag var tillbaka. Tillbaka i mitt rätta element. Det var ju det här jag skulle göra.

Så nu kör  jag motorn på tomgång nästan dagligen.

Men det är dags att ta ut den på allfarvägarna igen på allvar. Här ska skrivas!

Så – Magnus, Mattias, Tobbe… Och för all del några av er jag lärt känna i Åkersberga. Jag behöver bollplank! Mötande trafik, stoppljus, rondeller och liftare. Hör av er!

Och du Mattias… Om du sitter på en kopia av manuset till ”Piller” kan du väl höra av dig? Du om någon är den ende som har koll på sådana där saker numer.

Nej, jag har inte tid att skriva mer här just nu. Jag ska köra en kreativ buss, och turen är lång och intensiv. Men ställ er längs med vägen så plockar jag upp er. 2011 bli året då jag skriver och står på scen igen!

Huka er, gubbar och kärringar, för nu byter jag blad!!!

Publicerat i Kultur, Självbekännelser | 6 kommentarer