Kategoriarkiv: Självbekännelser

Nu även som talfilm!


Här är det första gången på 15 år som jag står på scen med en stand-up. Anledningen till att det dröjt, är för att jag helt enkelt tycker det är jätteobehagligt att stå själv på scen. Helt utlämnad, försvarslös, och … Läs mer

Publicerat i Kultur, Självbekännelser | 2 kommentarer

Mecenat sökes!


Det här är ingen kontaktannsons, det är en platsannons. Att arbeta med kultur har i alla tider varit en konst, en konst i att överleva. Leo D. Vinci hade det inte så fett med cash, innan han slog igenom. Michaelangelo … Läs mer

Publicerat i Kultur, Självbekännelser | Lämna en kommentar

Alla dessa listor…


Runt om på nätet och även i ”gammelmedia”, publiceras listor av alla de slag. Då jag vill passa in i flödet av information, rättar jag mig i ledet och bidrar med några listor.   Saker jag gjort….eller inte…. (x) Ätit … Läs mer

Publicerat i Blogotomi, Mogging, Självbekännelser | Lämna en kommentar

Mitt herrskap – starta motorerna!


Ända sedan jag åkte till Cypern för min utlandsvistelse i 4 år, har jag varit borta från teaterscenen. Fram tills i år. Jag fick en nytändning i och med att jag fick en större roll i en amatörteateruppsättning i Åkersberga. … Läs mer

Publicerat i Kultur, Självbekännelser | 6 kommentarer

Julen – farligare än rökheroin?


Jag knarkar loss på julen. Nej, inte så att tidpunkten i december gör mig benägen att skjuta heroin eller dra en lina koks, eller börja rulla egna hampagåsar. Utan helt enkelt julen som företeelse. Julen är som en drog. Jag … Läs mer

Publicerat i Kultur, Självbekännelser | 3 kommentarer

Röd flagg!


Humor… En konstform med lika många avarter som den moderna konsten. Det finns svart humor, slap-stick, referenshumor, vitsar, ordlekar, musikalisk humor, ofrivillig humor, lyteskomik, förväxlingshumor och den 90-talistiska ironin. Rätt framförda kan var och en av dessa ha ett riktigt … Läs mer

Publicerat i Kultur, Självbekännelser | 3 kommentarer

Tomten var tidig i år. Del 3


Och naturligtvis ett enormt stort tack, till kvinnan som gjorde allt det här möjligt: Monica Rolfner. Tack Monica, för en underbar pjäs. En studie i mänskliga relationer och en historia som berättas med värme och humor. Tack, för att du … Läs mer

Publicerat i Kultur, Självbekännelser | Lämna en kommentar