Hat är hat


I och med årets val, hamnade en fråga återigen i rampljuset; främlingsfientligheten.

Redan på 1980-talet blommade det här upp som en stor fråga i samhället. Nynazisterna hade börjat organisera sig. Då, liksom på 30-talet, var det judar och homosexuella som fick klä skott för hatet, men också mörkhyade. Idag är det dags igen, med det nya specialintresset – muslimerna.

Välvilliga organisationer gör allt de kan för att motarbeta detta. Med all rätt. Vi kan inte ha ett samhälle fyllt med hat.

Men det finns ett stort problem. Alla dessa goda viljor har inte identifierat fienden. man vet helt enkelt inte vad man slåss mot.

Man pratar om islamofobi, homofobi och xenofobi i största allmänhet. Fobi: rädsla som saknar rationell grund. Hur bemöta det? För idealister Sverige runt, är svaret självklart. Upplysning. Information. Kulturfestivaler.

Jag ska vara helt plump: idiotiskt, bortkastat, missriktat och rent ut sagt kontraprodutivt, om syftet är att kväsa nynazisternas framfart.

Det är inte rädsla för bögar, eller judar, som är drivkraften hos dessa grupperingar. Inte okunskap. De vet mycket väl vad judendom innebär, och vad homosexuella är. Ingen av dessa har någonsin tvingats betala en skuld med ett skålpund av sitt eget kött. Eller blivit antastade i duschen av en vällustig man med ‘vänsterdragning’. De vet att det helt enkelt inte ser ut så. Alltså, inte rädsla grundad på okunskap.

Nej, den verkliga förklaringen är mycket enklare. Det handlar om hat. Och våldsamma tendenser som måste ursäktas.

Hat. Inte svårare än så. Aggressivitet. Lite längre, men samma sak.

Det går inte att utbilda bort. Det går inte att informera bort hat och våldsamhet. Den som är hatisk och våldsam, skiter fullkomligt hur mycket kunskap du ger honom. Det viktigaste för honom/henne är hatet.

De unga killar som ‘knackade bögar’ på 80-talet, behövde bara ett alibi, en ursäkt, för varför de gjorde som de gjorde. Han tafsade på mig! Tafsade. En man tafsar på en annan man. Så där som män i alla tider betett sig mot kvinnor. Rör han mig så är det klart jag dödar honom! Jodå så att…. Straff i relation till brott. Men så här såg det ut. Homosexuella män söktes upp, förföljdes, och slogs ner, ibland med dödsfall som konsekvens.

Var det för att det var något ondskefullt med just homosexuella. Nej. Men dessa unga män var våldsmän. Våld och hat var det som drev dem. På den tiden var homosexuella inte lika öppna med sin läggning, och folks inställning i allmänhet lite avvaktande. Vanliga människor saknade kunskap om dessa människor. Men ledde det till att folk gick man ur huse för att slå ner första ‘fjolla man kunde hitta’. Självklart inte. De flesta av oss har en spärr. En spärr som talar om vad som är rätt och fel. En moralisk kompass. Denna kompass saknas hos en del. Och då måste man utåt sett rättfärdiga sig.

Jävla svartskalle, stick härifrån! Vi ska inte ha nån jävla blandras här!

Invandrarna fick självklart sin släng av sleven. De stod redan lite på utsidan, och samhället hade svårt att skydda dem. Och vanligt folk var rädda för att lägga sig i. Bevara Sverige Svenskt. Jo, för inavel är ju alltid att föredra, framför ständigt förnyande av genpoolens vatten.

Det var i den vevan som man lanserade den första kampanjen mot främlingsfientlighet. ”Rör inte min kompis”, hette kampanjen. Vanliga människor bar en knapp för att tala om att de var just vanliga människor som inte slog ner folk åt höger och vänster. En god gest, kan tyckas. Man hjälpte det? Som jag sa, nej. De som rörde sig i skuggorna om nätterna, kunde nämligen på dagtid lura folk att de var normala.

En del i alla fall. Några blev mer öppna i sitt hat. men man gömde sig bakom ideologier. Nazismen, Sveriges väl och annan märklig dynga. Skolorna försökte dra sitt strå till stacken. Överlevare från andra världskriget, besökte skolor landet runt, och berättade om de fasor de fått utstå. För oss vanliga människor, vi med kompassen, var detta informativt och stundtals känslomässigt laddat.

Men för den som måste hata, måste slåss, eller till och med döda, är det faktiskt oväsentligt vad som gjorts mot andra.

Den som hatar, slutar inte hata för att vi har eritrianska restauranger. Den som är våldsam, blir inte mindre våldsam, för att vi med siffror kan tala om hur mycket/lite invandringen kostar.

Han hittar bara en ny ursäkt. Vi kan inte resonera med hat. Vi måste sluta tro att problemet löses med fint prat. Man talar helt enkelt bara för de redan frälsta.

Hat är hat är hat. Våld är våld är våld.

Och hatiska våldsverkare måste fråntas rätten att skylla ifrån sig. Därför är det beklagligt att man i domstolar tar i beaktande själva ”hatbrottsfrågan” på fel sätt. Man tror att hatet är riktat. Riktat mot bögar. Riktat mot svarta. Riktat mot muslimer. Hatet är inte riktat. Det handlar om våldsamma och farliga individer, och som sådana måste de bemötas.

Ett våldsbrott är ett våldsbrott är ett våldsbrott. Oavsett vilken ‘fobi’ man väljer att skylla på. Farliga människor måste hanteras. Låsas in, eller ges psykiatrisk vård.

Man slår inte ihjäl en bög, eller en jude, eller en blatte. Man slår ihjäl en annan människa. Den handlingen borde i sig vara tillräckligt hemsk. Och vi är fruktansvärt naiva om vi tror att ett sådant beteende kan avstyras medelst afrikanska temadagar i skolan.

Därför måste vi tänka om. Vi måste ta reda på varför folk blir våldsamma, varför de blir så extremt hatiska mot sin omgivning. Först då kan vi börja lösa problemet.

Vägen till helvetet är kantat av goda avsikter, sägs det. Och det är sant.

För hur gärna vi än vill tro på förmågan att ‘vänja bort’ obehagliga beteenden, måste vi först identifiera vilket beteende som ska behandlas.

Det är inte rädsla för invandrare, eller homosexuella. Det är knappast okunskap, då vi skriver år 2010. Det är helt enkelt hat. Och våld.

Sluta gulla med hatet! Sluta tro att våld bara händer om folk är dåligt informerade!

Stoppa allt våld! Låt inte folk skylla på ‘grumliga rädslor’!

Sluta helt enkelt att tro gott om dessa individer.

De är farliga. Våldsamma. Hatiska.

Och hat är hat är hat…..

Annonser

Om nynarcissisten

Glappkäftad retoriker, koffeinmissbrukare, kulturkreatör och allmänt småbitter på det mesta. 'Jag diskriminerar ingen - jag har svårt för de flesta!'
Det här inlägget postades i Politik. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Hat är hat

  1. malin wallace skriver:

    Väldigt sant när det gäller de som just bär på hat, agressioner och annat skit… det ska bara ut på ett eller annat sätt, och vem som står ivägen är mindre viktigt…
    Tror dock att information, integreringspolitik eller vad du vill kalla det har en funktion i en annan målgrupp. De finns de som du kallar redan frälsta – de behöver inte informationen, har redan koll. Och som du pratar om krutdunkarna som bara väntar på att explodera – tala för döva öron. Men det finns många som inte har koll, småstrulisar, osäkra, de som gärna följer krutdunkarna. De som tittar på, går förbi eller kanske hejar på… Jag tycker ofta jag hör samtal mellan folk som inte har koll. Uppgifter som är tagna ur sitt sammanhang eller bara inte stämmer, som blir halvsanningar för en del. Där tror jag det är viktigt och bra att sprida lite ljus och ta upp diskussionen.
    Men, när det handlar om dom som gör de värsta våldsbrotten eller som går i täten för hets mot muslimer, bögar eller vad du vill, så tror jag också att svaret ligger någon annanstans och måste förstås och hanteras på ett annat sätt. (Till exempel på mitt jobb… 🙂 )

  2. minna skriver:

    stefan for president!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s